Skulle jag klara det?

Jag måste erkänna, flygresan till Mexiko City var jag ganska nervös över. Vanligtvis har jag egentligen inget emot att resa men att sitta i ett flyg i 11 timmar, det gav mig miljontals tankar. Jag skulle kalla dem  “tänk om” tankar. Och dem tankarna handlade inte så mycket om, “tänk om vi skulle krascha” för om det är min tur att dö så är det bara så, då dör jag. Det jag var mer orolig över var, tänk om jag får panikångest. Tänk om jag inte klarar av att vara kvar på flyget. tänk om jag får psykos. Usch, och det fick jag. Inte på flyget mot Mexiko City utan flyget mot Frankfurt. Jag började att kallsvettas, min mage vände sig upp och ner. Jag tänkte på allt möjligt främst på min familj där hemma. På pappa som inte skulle vara hemma när vi var tillbaka i Sverige igen. Om hur vi inte gav pappa ett ordentligt hej då eftersom att vi hade så bråttom att åka. Vi fick väcka pappa och mamma fyra på morgonen och ge dem en snabb kram och sedan var vi tvungna att åka. Jag kände mig ledsen över det för sist vi såg pappa var för tre år sedan. InshAllah så ses vi tidigare än så men det var inte först då, när jag äntligen fick sätta mig i lugn och ro som jag insåg det.

Jag sa inte ett ord till mina systrar och vänner för jag ville inte göra dem oroliga. Men vilken panikångest jag hade, det kändes hemskt. Jag visste inte vad skulle göra för att må bättre. Så jag gick till toaletten och där hände allt möjligt. Sedan var jag tillbaka på på min stol och vi hade inte ens lyft ännu. Där satt jag men jag berättade inte om hur jag mådde. Jag bad och försökte att tänka positivt men det var svårt. För första gången i mitt liv kunde jag nästan inte lugna ner mig. Men efter drygt en timme började jag känna mig bättre, tack Gud. På väg mot Mexiko såg jag på film efter film och jag försökte att tänka på fåglar, länder, djur och allt mellan jord och himmel för att INTE hamna i samma situation som tidigare. Jag döda min hjärna med ANDRA tankar för att inte tänka på det som jag hade tänkt på innan. Hahaha, helt sinnesjukt!

Men sedan var vi framme i Mexiko.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *